Jag har skaffat mig en ny hobby, eller snarare plockat upp en gammal som för tillfället har tagit över mitt liv lite.
Om en dryg månad ska jag cosplaya disneyversionen av Alice i Underlandet på Multicon och har därför bestämt mig för att använda av sådant jag har och sy det jag inte redan äger själv. Jag har: Ett svart hårband och svarta balett-tossor som jag tänker använda som skor. Så på att göra-listan står nu: En babyblå klänning med peter pan-krage och massor med vidd i kjolen, ett vitt förkläde, vita mamelucker med spetskant och en tyllunderkjol.
Såhär ska jag alltså se ut. Inte så svårt ellerhur?
Jag har en mamma som är fantastiskt duktig på att sy, hon gjorde min balklänning (båda två) med tillbehör, och det verkar inte ha varit helt lätt. Jag däremot är periodare och önskar att jag kunde mer än jag kan. Mina kontakter med symaskinen började någon gång när jag var liten och på syslöjden i trean vet jag att jag iallafall lyckades med att sy ett pennskrin.
På högstadiet hade jag återigen syslöjd och gav mig på ett par klänningar som blev sådär. Ingen av dem passar nu, men de var snygga då iallfall.
Nästa Sy-ryck kom på gymnasiet, jag gjorde tre klänningar i olika modeller och med varierade resultat. (jag ber om ursäkt i förväg för bildkvalitén, ljuset i min lägenhet är bara bra ca klockan 04-07..)
Den första var en klänning ända tills jag skulle korta av kjolen och fålla den. Sen var det inte en klänning längre utan något konstigt mellanting mellan klänning och linne som fick flytta hem till min bästa vän då den passade henne bättre än mig.
Nästa klänning påbörjades och syddes på, men när endast fållningen av kjolen återstod fick jag kalla fötter efter misstaget med den förra och hängde in klänningen i garderoben, där den fick bo ett bra tag. När jag väl tog tag i mitt liv och avslutade den blev den jättebra. Det har varit en såndär perfekt sommarklänning, inte för lång, men inte för kort heller (tyvärr är den det nu), med tunnt fladdrigt tyg som man inte dör av värmeslag i en sommardag och mönstret är jättefint. Jag hittade tyget till alla tre gymnasie-klänningarna i mammas skattgömmor. Mönstret hittade jag också i mammas gömmor, men ajg minns inte vilket det var längre.
Numera måste jag ha skärp när jag använder den här klänningen då skärningen har hamnat alldeles för långt upp på bröstet och det ser inte klokt ut utan. jag vågar heller inte gå barbent eftersom den blivit så kort, men jag tycker fortfarande jättemycket om den!
Man ser inte vecken för skärpet, men den är veckad hela vägen runt med 1-2 cm mellanrum och varenda ett är ditlagt för hand. Efteråt informerade min mor mig om att man kan sy rynktrådar så att man slipper sitta och nåla fast alla dessa miniveck, men det var så dags då!
Den sista av de tre klänningarna jag sydde unde den här perioden är i det fantastiska mörkblå tyget med de vita blommorna. Jag hittade det här tyget och blev blixtkär, alla som känner mig vet vilken min favoritfärg är och det är inte orange.
Den här klänningen är sydd efter ett burda-mönster
det här för att vara exakt. Den är både avkortad på längden och i överdelen. Detta är nog min mest välsydda klänning, förutom fållningen av kjolen... Jag bestämde mig för att jag ville ha den på skolavslutningen som råkade vara dagen efter studenten och några dagar innan hade jag fortfarande inte fållat kjolen, så det är ett hastjobb som jag inte orkat fixa i efterhand. Däremot är kantbanden runt halsringning och ärmhålen ditsydda för hand. Jag tycker om att göra sådana detaljer för hand, det blir snyggare och är lite lätt meditativt. Om man vill ha lite "sällskap" kan man dessutom ha TVn på eller lyssna på radio/musik/ljudbok på ett annat sätt än när maskinen är igång.
Jag kan fortfarande använda den gär klänningen, men förutom att tyget är fantastiskt är den ingen favorit längre. Jag föredrar klänningar med tighta eller puffiga kjolar numera och den här är någonstans mitt emellan.
Nästa projekt påbörjades efter att jag flyttat hit och börjat på läkarutbildningen, nämligen fracken!
Fracken var från början en läkarrock i modell större som jag klippt sönder, sytt in och dekorerat med tyg och band. Jag har sytt in och fäst tyget i svansarna på maskin, resten är sytt för hand och det ligger mängder med stygn och ett antal timmar bakom det färdiga resultatet.
Tyvärr blev den inte klar förrän jag tog min paus efter termin två, vilket även blev min sista, så jag har har inte använt den färdiga fracken särskilt många gånger, men jag är ändå grymt nöjd och stolt över resultatet!
Förra Multicon var jag som Tingeling en del av en Peter Pan-gruppcosplay och sydde därför en illgrön glansig klänning till detta.
Detta tyget köpte jag på Ohlssons i Linköping, det var meningen att jag skulle ha ett tyg i bomull eller något satäng-aktigt, det är detta inte, men färgen är så gräsligt fulsnygg och glansig att jag inte kunde låta bli. Mönstret är ett balklänningsmönster jag lånat av min kompis och av någon anledning blev storleken helt fel så jag fick sy in, sy in lite till och sy in ännu mer innan den satt på utan att ramla ned när jag hoppade. Jag var livrädd när jag skulle klippa flikarna i kjolen, om den hade blivit för kort hade jag inte kunnat göra om den eftersom jag inte hade mer tyg och inte var i rätt stad för att köpa mer. Men det gick bra! Jag hade ca en vecka på mig att sy och hann inte helt klart hemma, paljettbanden syddes fast på plats kvällen innan jag skulle använda den, men slutet gott allting gott antar jag.
Mitt största problem med syendet är att jag inte äger någon symaskin, jag syr på min mammas när jag är hemma och har lånat en för att kunna sy Alice-klänningen då jag inte flyttar hem över sommaren. Så nu, i väntan på ett blått bomullstyg har jag lugnat min iver med att sy lite annat smått och gott, men mer om det en annan gång! :)
- adymlv ♥
Sytt och omsytt,
fixande och donande,
