Ni vet hur det är när en inte är säker på någonting?
Just nu håller jag på att omvärdera hela mitt liv. Jag är inte samma person nu som jag var när jag nyss tagit studenten och flyttade hemifrån, jag tänker annorlunda, värderar andra saker i livet. jag står så att säga vid ett vägskäl och vet inte vilket håll jag ska fortsätta åt.
Jag har fortfarande en oerhört stark längtan att göra skillnad, att hjälpa människor som behöver det och finnas där när det är som mest värdefullt. Jag vill vara kompetent och kunna klara av krissituationer. Jag vill vara en medmänniska som inte bara säger massa fina saker, utan också faktiskt gör någonting.
Men samtidigt så inser jag att jag för att klara av det här också måste må bra själv. Det är snart ett år sedan jag tog uppehåll från läkarprogrammet och jag vet inte när jag var så harmonisk i mig själv som jag blivit den här hösten.
Om två dagar kommer antagningsbeskeden som talar om huruvida jag kommit in i Uppsala, eller Lund. Uppsala är dock mer troligt, om jag alls kommer in.
Om 28 dagar skriver jag för femte gången tentan för termin 1 på Läkarprogrammet i Linköping.
Jag vet verkligen inte alls hur jag vill göra eller var jag vill vara.
Det kan låta patetiskt att jag har kuggat samma tenta fyra gånger, att jag om jag inte klarar den i januari har kuggat ut mig från läkarprogrammet. Jag, som aldrig har blivit underkänd i någonting i hela mitt liv tidigare. Men faktum är att jag är så tacksam för det här året. Jag ångrar inte ett dugg att jag flyttade hit och stressade halvt ihjäl mig under två terminer, men jag ångrar inte heller att jag gjort annat. Jag var inte redo för en av Sveriges tuffaste utbildningar när jag var nitton. Inte överhuvudtaget. Jag vet inte om jag är redo nu heller, men det känns för tidigt att ge upp redan nu.
Just nu så tror jag fortfarande att det här är det jag vill göra med mitt liv, om ett år kanske det förändras. Men tills dess tänker jag iallafall fortsätta att kämpa och försöka och hoppas på att jag lyckas.
- adymlv ♥
