Ingen kan väl ha missat att det var val till Europaparlamentet igår, det känns som att hen isåfall har bott under en sten den senaste tiden.
Jag vill jubla och vara jättelycklig över F! som fick 5,3 % av rösterna och Miljöpartiet som med 15,3 % gick om Moderaterna och blev vårt näst största parti. Mitt politiskt rosagröna hjärta vill hoppa och fira, för det är något fantastiskt som håller på att hända i både den rosa och den gröna valrörelsen, den marcherar framåt med stormsteg och växer snabbare än någonsin.
Men det gör också den andra sidan. Den sidan jag helst vill blunda för och låtsas att den inte existerar.
9,7 % av de som röstade i det svenska EU-valet röstade på ett parti vars högt uppsatta medlemmar har kommit med tydligt rasistiska kommentarer och uttalanden. Ett parti fullt av män som hatar kvinnor och kvinnor som hatar andra kvinnor. Ett parti där medlemmarna är islamofober, homofober och xenofober*. Förmodligen är många av dem peniafober* och gynofober* också. De är rädda för alla som inte är som dem, det vill säga vita medelklassmän, födda i Sverige och vars föräldrar, mor- och farföräldrar och deras föräldrar också för den delen, är födda i Sverige. Men det räcker inte med det. SD tycker inte att man är värd någonting om man inte är heterosexuell och cis-människa, helst bör du vara man också. Homosexualitet anses vara en sjukdom, att vara transperson ska vi inte tala om och "hen" är så löjligt att det inte ens finns!
Demokratin är bara stark om alla följer samma regler.
Jag var en duktig flicka i grundskolan, jag lyssnade på historielektionerna och när jag var fjorton år och vi tittade på Schindler's List grät jag.
Jag frågade, som så många både före och efter mig har gjort, "Hur kunde detta hända?" och "Varför gjorde ingen någonting för att stoppa det?"
Egentligen är det ganska enkelt. Vi ser det på många ställen i Europa just nu. Det kom en ekonomisk kris och flera länder föll samman, det värsta är över nu men skadorna kommer att ta längre tid att reparera. Jobb har försvunnit och många människor är arbetslösa, speciellt unga människor. Europas befolkning är missnöjd och vill ha en lösning, NU! IGÅR! Så fungerar inte politiken. Politik tar tid, det finns inget magiskt trollspö att vifta med så att situationen löser sig. I detta växer extremistpartierna fram, framförallt extremhögern. De pekar ut roten till all ondska och lovar att bara vi utesluter dem så kommer allting lösa sig. Det är "de" som kommer och tar alla jobb, "de" planerar att ta över "vårt" land, "de" kommer och våldtar "våra" kvinnor och "de" står för all brottslighet. Det är bullshit. Lögner rakt igenom. "De" är människor, precis som "vi" är människor. På 1930-talet var "de" i första hand judar, romer och homosexuella. Idag är "de" även muslimer, transpersoner, ja alla som identifierar sig som HBTQI eller A. Det är alla människor som inte är vita, alla som flyr från krig och förföljelser i sina hemland och söker fristad i Europa. Det är alla som inte passar in i de snäva ramar som bestäms av den lilla skara som ser sig själva som en elit.
Jag är livrädd för det jag ser. Frankrike, Storbrittanien, Tyskland, Grekland, Danmark, Sverige... Alla är länder som tillåter rasister och/eller nynazister att representera dem i Europaparlamentet.
Jag är inte rädd för min egen skull, jag har haft turen att födas av svenska föräldrar, jag är cis-kvinna, heterosexuell och oerhört privilegierad. Men jag är livrädd för mina medmänniskor som inte har haft samma "tur" i det genetiska lotteriet. Alla som nu riskerar att utsättas för ännu värre diskriminering och trakasserier endast för att de är födda som den de är.
Allting som krävs är en missnöjd befolkning och en människa med karisma som utnyttjar situationen. Vi måste stå emot och kollektivt ta vårt ansvar som medmänniskor och stoppa den rasistiska och nynazistiska vågen som sveper över kontinenten. Vi måste våga prata om likheterna med tiden som ledde fram till Andra Världskriget. Vi måste sluta att linda in allting i fina ord och istället benämna det för vad det är innan det är försent. Jag vill inte sitta där och försöka förklara för mina barnbarn vad det var som egentligen hände, varför ingen gjorde någonting för att stoppa det.
Nej, jag har inte skrivit under på det här, detta är inte den värld jag vill leva i. Vill du?
(* Xenofobi är rädsla för främlingar, peniafobi är rädsla för fattigdom och gynofobi är rädsla för kvinnor.)
